Att motionera och röra på sig är något alla behöver. Vi möter ständigt nya larmrapporter om hur farligt inaktiva vi svenskar är och hur dåliga vi är på att förstå vikten av träning. Många som misslyckas med att komma iväg till gymmet eller ut på löprundan känner dåligt samvete. Bilden som kommuniceras är ju att en tränande person också är en hälsosam person. Samtidigt så vet vi att där också finns en annan grupp, som tränar och äter på ett sätt som är tänkt att leva upp till hälsonormen. Men som i själva verket är destruktivt. Nikita Palmér var en av dem.

– Det som var viktigt för mig då var att uppnå den perfekta kroppen, säger hon i dag när hon ser tillbaka på tiden då hon gick helt upp i träningen och maten.

– Jag tränade extremt, åt extremt, tänkte på allt jag stoppade i mig. Jag hade en dag i veckan där jag fick äta vad jag ville. Då köpte jag godis som jag verkligen frossade i. Jag mätte mig och tittade hela tiden i spegeln för att få bekräftelse på att jag uppnådde resultaten som jag ville ha.

För att lyckas med träningen var Nikita övertygad om att hon var tvungen att äta lite och ”nyttigt”. I hennes värld betydde det i princip inga kolhydrater, som hon trodde skulle göra henne tjock. En vanlig måltid efter träning kunde bestå i äggröra och kalkon. Ju striktare hon var med kosten desto mer framträdande blev musklerna hon trodde att hon skulpterade fram i gymmet.

– Jag förstod ju inte då att jag inte alls fick större muskler. Det jag såg som mer definierade muskler var bara att jag tappade i fett. Jag visste ingenting om mat och vad den gör för kroppen. Jag visste heller inget om träning. Jag förstod inte att bikini fitness-tjejerna som jag ville se ut som bara är så där smala och deffade i samband med tävling, och då för att de har gått på en extrem diet.

Nikita berättar att hon kunde känna ångest inför att missa ett träningspass. Ibland kunde hon säga nej till att träffa folk för att hon kände sig tvungen att träna. Om hon inte gick till gymmet trodde hon att hon skulle förlora den form som hon kämpat sig till. Visst hade hon kompisar som såg att något inte stod riktigt rätt till. Men deras frågor och oro gjorde ingen skillnad. Mitt i allt var ju Nikita helt säker på att hon mådde bra:

– Jag jämförde med hur jag mådde innan jag började träna. Då hade jag precis flyttat till en annan stad och börjat plugga. Jag åt korv med bröd, toast, pizza varje söndag eftersom jag var bakis. Jag var ute och festade tre kvällar i veckan. Jag var i studentbubblan, levde verkligen livet och hade jättekul. Men jag gick också hem varje dag efter skolan och sov, för jag hade ingen energi. Jag skrev omtenta på omtenta, sket i plugget. När jag sen började träna och äta vad jag såg som nyttig mat gick skolan bättre och jag blev piggare. Så jämfört med hur det var innan så mådde jag bra.

Ovanpå tränings- och mathetsen började Nikita också lägga väldigt mycket tid på Instagram. Under två års tid gjorde hon minst en, gärna två, postningar per dag. Varje nytt foto skulle ha ett genomtänkt budskap och hon hade ofta redan nästa grej planerad. Följarantalet växte och hon fick mycket positiv feedback. Samtidigt började hon även där känna en press.

– Eftersom jag märkte att jag inspirerade andra blev det som om jag blev upptagen med att leva upp till andras förväntningar. Till slut var inte träningen och maten och Instagram en livsstil, utan bara en prestation. Jag tror inte att jag tränade för min egen skull, utan bara för andras.

Stegvis blev Nikita tvungen att omvärdera sina val. I och med en flytt hem till Stockholm och att hon började jobba som sjuksköterska kunde nya värderingar och tankar slå rot:

– Jag tror att jag alltid har haft en press på mig själv att vara duktig. Det har varit en lång resa för mig att lägga ifrån mig det tänket. I dag handlar träning för mig inte om att lyfta en viss vikt inom kortast möjliga tid eller om att få någon perfekt kropp. Den där ”perfekta kroppen” finns inte. Det som är viktigt är att lära sig att tycka om sig själv för den man är.

När vi träffas har Nikita precis kommit hem från två veckor i Thailand. Under semestern var hon helt ledig från träningen, förutom ett enda kort litet pass i hotellgymmet. Efter vår intervju ska hon iväg till gymmet. Uppladdningen inför passet består av en stor tallrik gröt med jordnötssmör och en toast med äggröra. I dag vet hon att hon behöver äta mycket för att orka vara så aktiv som hon vill vara. Hon har slutat vara rädd för kolhydrater. Och vill hon ha en pizza eller godis någon gång ibland äter hon utan dåligt samvete.

– Jag har visserligen aldrig haft problem med övervikt. Men jag har också sett mig själv i spegeln och inte tyckt om vad jag sett. Jag vet precis vad det vill säga att sträva efter en annan, perfekt kropp. Den resan har jag gjort, och jag har förståelse för alla som befinner sig där i dag. Men det är okej att äta pizza och tycka att det är gott. Och det är okej att missa ett träningspass. Kan jag hjälpa bara en annan tjej därute att förstå det så betyder det hur mycket som helst.

Text: Sara Martinsson

FAKTA
Namn: Nikita Palmér
Ålder: 25 år
Familj: Singel
Yrke: Sjuksköterska
Bor: Högdalen, Stockholm
På Instagram: @nikitita
Då mår jag som bäst: När jag är utvilad, mätt och slutkörd efter ett tufft träningspass och sedan får spendera dagen med dem jag står nära.

Nikitas 5 må-bra-tips:

1. Lägg energi på de människor som ger DIG energi tillbaka. Var självisk i den aspekten och ödsla inte tid på människor som tar energi ifrån dig.
2. Hitta en träningsform DU tycker är rolig. Det finns fler alternativ än gym.
3. Jämför dig inte med andra människor utan fokusera istället på vad som fungerar för dig och vad som får DIG att må bra. Experimentera dig fram.
4. Ställ dig framför spegeln minst en gång om dagen och ge dig själv en komplimang.
5. Med bra och näringsrik mat kommer du bli piggare och gladare. Men om du någon gång känner dig sugen på exempelvis pizza eller hamburgare så go for it! Balance is the key.

– Jag hade ingen aning om vad jag ville, vad jag tänkte, vad jag kände, vad som var viktigt för mig, säger hon när vi ses en mulen vårmiddag nästan två decennier senare.

– Jag gjorde bara det som förväntades, det man "skulle göra". När mina arbetskamrater berättade att dom haft en så härlig helg, umgåtts med familjen, att dom var så glada och tacksamma så var jag helt säker på att dom ljög. För det var ju vad jag gjorde. Jag levde det perfekta livet på pappret. Men jag var så tom.

Hon beskriver alkoholen som en kärlek. Som något som när hon upptäckte den i tonåren kunde göra henne lugn och säker, ta udden av den konstanta upptagenhet vid omgivningen som hon lagt grunden till redan som barn. Madeleine växte upp i en diplomatfamilj, där hon snabbt lärde sig alla sociala koder och att ”en drink löser allt”. Hon säger att hon i dag förstår att hennes fixering vid alkohol har sina rötter där. I tanken på starka drycker som en universalmedicin, något som med ett trollslag kunde dämpa oron inuti.

– I dag kan jag ju se från första ölen när jag gick i åttan att jag haft en större fixering vid alkohol än mina kamrater. Den här tankemässiga upptagenheten vet jag nu är väldigt typisk för en alkoholist. Att man planerar inför att man ska dricka, ser till att man hamnar i sammanhang där det finns alkohol. Det är ett beteende jag kan se har påverkat mig från väldigt ung ålder. Men jag skulle säga att det spårade ur mellan jag var 35 och 40. Jag var så olycklig då. Mitt liv kändes så meningslöst.

Madeleines missbruk nådde sin verkliga kulmen när hon blev stoppad i bilen av polisen, med alkohol i blodet och döttrarna i baksätet. I samband med rattfylledomen fick hon välja mellan fängelse och behandling. Därefter följde en serie misslyckade försök att bli nykter. Först på hösten 2000, när hennes man, som också hade egna alkoholproblem, kastat ut henne, när hennes barn inte längre ville träffa henne, när hon 40 år gammal återigen bodde hemma hos föräldrarna och hade förlorat allt kunde hon hitta vägen ut.

– Den första tiden var varje dag en kamp. Jag hade så mycket sug, jag var så törstig, jag var verkligen en nedbruten person. Tillintetgjord. Och jag var så skuld- och skamdriven. Jag minns så väl, när verkligheten kom ikapp mig efter ungefär sex månader. Jag var på väg över Strömbron till ett AA-möte, och jag tänkte "nej, nu hoppar jag".

Ljusningen uppenbarade sig i en kvinna som när Madeleine trots allt kom fram till det här mötet berättade en historia om sitt liv som var nästan identisk med hennes. Men den här kvinnan hade kommit lite längre i sitt tillfrisknande. Och i henne kunde Madeleine se någon som klarat att ta sig ur det helvete hon just då var mitt i. Ett hopp tändes, som hon senare upptäckte att hon verkligen ville föra vidare. I dag är hon utbildad alkohol- och drogterapeut, och har även skrivit Res dig!, en bok om medberoende.

– Jag förstod efter några års nykterhet att medberoendet var mitt grundproblem. Eftersom jag var otrygg och osäker på vem jag var så letade jag hela tiden efter att andra skulle tala om för mig hur jag skulle vara. Jag anpassade mig till omgivningen. Och just det kan jag se i dag i mitt arbete, att nästan alla barn som växer upp i dysfunktionella familjer, där behöver inte finnas missbruk utan det kan räcka med någon form av otrygghet, får med sig den här typen av medberoendeproblematik från sin uppväxt.

Madeleine berättar att barn från otrygga familjer är överrepresenterade i stress, utbrändhet, ångestproblematik, psykosomatiska sjukdomar. Den bristande anknytningen hemifrån leder till en grundläggande osäkerhet, som i sin tur kan leda till upprepade mönster av medberoende eller eget missbruk. Och kring varje missbrukare finns fyra-sex anhöriga, som i sin tur riskerar att utveckla medberoende. Cirkeln är oändlig. Men den går att bryta.

Relationen Madeleine i dag har till sina två döttrar är bevis på det. Steg för steg har de reparerat sina band till den utsträckning att båda barnen medverkar i Res dig! Yngsta dottern Michaela har till och med varit ute och föreläst tillsammans med mamma, för att ge sin syn på medberoende och att växa upp med en förälder med alkoholism.

– Dom har verkligen fått sämsta möjliga start på livet, säger Madeleine när hon tänker tillbaka på hur känslomässigt frånvarande hon var som mamma när barnen var små.

– Det enda jag kunde göra när jag blev nykter var att ge dom så mycket upplysning som möjligt. Att lägga korten på bordet, att prata om att så här ser det ut i vår familj, att skicka dom i terapi, att få dom att våga prata om det. Och just för att vi har haft den här öppenheten så har dom heller inte tagit på sig skamtröjan. I dag säger dom att ”jag hade inte varit den jag är utan min uppväxt”. Att dom redan kommit till den punkten är en enorm styrka. Det är fantastiskt.

Text: Sara Martinsson

Har du eller någon du känner problem med medberoende. På Nyasteget.se hittar du mer information om hur du kan få hjälp och stöd.

FAKTA
Namn: Madeleine Swartz
Ålder 58 år
Familj: två vuxna döttrar (alldeles snart ett första barnbarn) och mamma, två bröder med familj
Yrke: Medberoende- och beroendeterapeut, driver Nya Steget AB (www.nyasteget.se)
Bor: Stockholm och Västergötland

Madeleines 6 må-bra-tips:

1. Att lära dig säga nej (varje nej till någon annan är ett ja till mig själv)
2. Vill jag, kan jag, är det bra för mig?
3. Att våga kalla en spade för en spade
4. Andas och ta dig tid för eftertanke
5. Självrespekt och självkänsla är en färskvara
6. Be om hjälp

Hur tävlar jag?

Motivera varför just du borde vinna en Apple Watch Series 3 genom att med två meningar förklara hur den skulle förbättra din vardag. Vinnarna blir de som skriver den fyndigaste texten. Texten skriver du som en kommentar på detta inlägg. Gilla gärna även vår Facebooksida.

Vinnaren

Tävlingen avgörs av en jury utsedd av Futur Pension. Den sista dagen att tävla är 3 april 2018. Vinnarna kommer presenteras här i gruppen och kommer sedan bli kontaktade för att få klockan levererad.

Regler

Frakt ingår. Vinnaren står för skatt. Jurymedlemmar, anställda vid Futur Pension, eller dessas närstående får ej delta.

Lycka till!

Välj mellan hundratals av träningspass i olika former från 5 till 25 minuter. Alla pass är anpassade så att de kan göras i hemmet, med eller utan redskap.

Vi visar alltid olika nivåer av varje övning, det gör att träningspassen passar alla, oavsett nivå.

Just nu bjuder vi dig på 30 dagars fri träning när du registrerar dig och en yogamatta från Casall ingår!

Hur anmäler jag mig?
Gå till in på www.mymowo.com/register. Erbjudandet gäller t.o.m. 2018 03 31.

Varmt välkommen till Mymowo!

De allra flesta vet att ibland tillåter livet helt enkelt inte allt en vill hinna med. Mellan jobb och plugg, familj och vänner kan det i perioder vara så tätt att en får känslan att dygnet borde ha fler timmar. I vardagspusslet hamnar ofta träning långt ner på prioriteringslistan. Många av oss vill verkligen komma igång och bli mer aktiva. Men annat tycks hela tiden komma i vägen. Träningsentreprenören Frida Stein från Östersund hade länge förundrats över detta, när hon själv plötsligt fick samma problem:

– Mitt liv har präglats av träning. Jag kommer från en familj där det var naturligt att röra på sig, och jag har jobbat i träningsbranschen i tjugo år. Att vara aktiv har alltid varit en självklarhet. Men när jag fick mitt första barn så märkte jag att jag inte längre fick till mina pass. Och det var så otroligt frustrerande för mig. I 32 år hade jag tänkt att jag inte för mitt liv kunde förstå hur folk inte kan prioritera träning. Sen fann jag mig plötsligt i precis samma situation själv. Och då ägde jag dessutom två gym.

Känslan av att hon antagligen inte var ensam började växa. Fler än hon borde rimligtvis också vilja kombinera karriär med familjeliv, och ändå få plats med träning.

– Det började bubbla i mitt huvud. Jag funderade på hur jag kunde hjälpa dom här människorna som precis som jag inte kommer igång att träna hemma. Skulle det vara möjligt att hitta en lösning för en mamma som jag att köra ett pass när bebisen sover. Eller för någon som bor långt ifrån ett gym att ändå få kvalitet i sin träning?

Frida hade också märkt ett annat problem med träningsindustrin. Även om branschen har vuxit enormt sedan hon gav sig in i den kring millennieskiftet så tycktes ett företag som driver gymanläggningar bara kunna växa till en viss gräns:

– Man brukar tala om att 20 procent av svenskarna gillar att träna och kommer iväg till ett gym. 20 procent har olika typer av hinder som gör att de behöver mer omfattande stöd för att kunna vara aktiva. Men de resterande 60 procenten når vi inte. Det är en grupp som förstår att dom borde röra på sig mer, men som kanske inte vet hur, när, vad eller var.

Att satsa på onlineträning blev ett sätt för Frida att bredda sitt företags potentiella kundgrupp, utan att för dens skull behöva öppna en ny anläggning. Med hjälp av en annan lokal entreprenör, Mattias Rosberg som är VD på digitala byrån Adeprimo, började hon skissa på en idé som skiljde sig rejält från hur andra träningssajter och appar ser ut.

– Vi såg att det fanns väldigt många lyckade digitala yogalösningar. Men också att dom övriga, mer renodlade träningstjänsterna hade ett väldigt maskulint uttryck. Det var mycket svart och blått och mycket fokus på tävling och prestation. Vi ville hitta en stil som passar den vanliga människan, som vill träna för hälsan i första hand. Mymowo ska vara mer Volvo än Porsche.

När man besöker Mymowo.com är det lätt förstå vad Frida menar. Sajten är mjuk och inbjudande. Färgerna är varma och det är lätt att navigera sig fram mellan de olika typerna av pass. När man sedan klickar sig in på någon av filmerna slås man också av hur människorna som instruerar faktiskt ser ut. Här finns inga tajta träningstoppar eller flexade muskler. Som betraktare får man snabbt känslan att instruktörerna skulle kunna vara ens kompisar, eller till och med en själv. Frida berättar att ett gediget arbete ligger bakom utformningen av videorna:

– Våra inspiratörer har flera års erfarenhet inom träning och hälsa. Deras och Mymowos gemensamma motto och mission är att sprida träningsglädje och kunskap där fokus är en hälsosam livsstil. För oss är det viktigt att visa att träning är för alla, oavsett bakgrund och mål.

Frida säger att hon ser en stor poäng med att det i dag finns en grupp människor i samhället som är väldigt vältränade, går till gymmet varje dag, kan visa upp snygga magrutor. Deras roll kan vara att inspirera andra. Men de behöver inte Mymowo för att få sin träning gjord:

– Det är ett problem att klyftan mellan dom som springer maraton eller kör tuffa crossfitpass och dom som inte tränar alls växer. Jag kan delvis se att det finns en träningshysteri i samhället, och att mycket handlar om att tävla. Jag tror att man måste förstå att det finns en osäkerhet kring träning och rörelse som den här hetsen har hjälpt till att skapa.

Hur ska man göra då om man är en person som vantrivs i gymmiljö, som hela tiden prioriterar annat eller som gärna vill komma igång men som har svårt att hålla vanan uppe? Fridas bästa tips är att börja försiktigt:

– Om du sätter upp som mål att du ska träna fem gånger i veckan är risken stor att du blir besviken. Börja med ett pass eller två. Allt därutöver är bonus. Och tänk på att visst, vi måste röra på oss för att må bra. Men ska du uppnå en långsiktig förändring behöver du hitta något du tycker är roligt. Så testa så många träningsformer du kan tills du hittar något du verkligen gillar!

Text: Sara Martinsson

FAKTA
Namn: Frida Stein
Ålder: 38 år
Familj: Jonas 33 år, Hedda 7 år, Ebbot 4 år
Yrke: VD och grundare av Mymowo.com
Bor: Östersund, Jämtland

Mymowo på sociala medier: Facebook: www.facebook.com/mymowo Instagram: www.instagram.com/mymowo Youtube: www.youtube.com/mymowo

Då mår jag som bäst: I fjällen, i skogen eller i storstäder. Jag älskar kontraster och möjligheten till dem. Jag hämtar och får energi av naturen och njuter i stadspulsen. För mig är det också viktigt med familjetid kontra egentid, där båda delarna är viktiga för att jag ska må som bäst.

Fridas 5 må-bra-tips:

1. Sömn! För att jag ska må bra måste jag prioritera sömn. Jag mår som bäst när jag får till sju till åtta timmar per natt.
2. Vardagsmotion. Det är lätt att tänka i antal träningspass per vecka. Men lika viktigt är att få till rörelse under dagen. Jag går eller cyklar alltid till jobbet, samt att jag står upp vid skrivbordet, tar trappor och så vidare.
3. Variera din träning så du tycker den är rolig. Jag tror det är enda sättet att få till den på sikt. Träning måste vara roligt, annars blir den inte av.
4. Omge dig med människor som ger energi!
5. Våga testa nya saker/utmaningar!

Du vet hur de ser ut. Biffiga muskler, breda axlar, magrutor på en rakad överkropp. I handen en hantel. Eller ännu hellre: en proteinshake. Fitnesskillen är en typisk träningsstereotyp. En vandrande definition av en särskild sorts manlighet, som förvisso lever upp till traditionella maskulinitetsnormer, men som också kan hindra den som inte känner igen sig från att ens våga gå in på ett gym.

– Kaxiga killar kunde ju till exempel plötsligt komma fram och ta min stång. På den tiden tog jag inga konflikter, jag lät dom bara göra som dom ville, säger Tony Khwanma när han minns några av sina första besök i ett gym.

Att han får vrida tillbaka klockan rätt långt märks på hur han ser ut. Bröstmusklerna spänner under skjortan. Den är å andra sidan rosa, och på kinderna har han en highlighter som skimrar i guld. Tony är ingen stereotyp fitnesskille. För att komma dit han är i dag, en träningsprofil med stort Instagram-konto, har han fått göra en rejäl resa. Den inleddes i hockeyfrälsta Östersund, där Tony växte upp och fick känna på hur det känns att vara annorlunda eftersom han i stället för på puck och klubba valde att satsa på konståkning:

– Det stack i mångas ögon. På ishallen kunde jag få fula blickar och ord från hockeyspelarna. Ibland kunde dom till och med kasta saker på isen när jag tränade. Då tyckte jag att dom var dom värsta människorna som fanns. Än i dag förstår jag inte hur det kunde provocera så mycket att jag höll på med en sport som inte stör någon.

Målmedvetenheten att bli ännu bättre, hoppa ännu högre, på skridskorna drev Tony att trots att ishallens gym var hockeylagets domäner börja styrketräna. Väl därinne upptäckte han att han gillade att lyfta tungt. Han sökte sig till ett gym på stan, och konståkningssatsningen förbyttes efter några månader i en ren styrkesatsning.

– I början var det jobbigt. Men när jag märkte att saker började hända med kroppen fick jag bättre självförtroende. Jag kände att ”det här fixar ju jag”. Ju bättre jag kände mig desto lättare blev det också att vara på gymmet. Till och med i omklädningsrummet, som alltid annars varit den platsen jag känt mig mest obekväm. Jag vill ju inte vara personen som folk tycker stirrar eller som de tror att de ska bli påhoppade av bara för att jag är bög. Det är en så obehaglig känsla. Att någon skulle bli rädd och obekväm bara för att jag befinner mig i samma rum.

Fördomar möter han fortfarande. Men skulle Tony märka att någon tittar oroligt på honom i ett omklädningsrum i dag tar han inte längre själv på sig skulden:

– Får jag den där typen av blickar nu så konfronterar jag personen. Jag frågar vad problemet är, och så kan vi prata om det i stället. Jag har ju ett sådant starkt driv att träna, och jag tycker så mycket om att vara på gymmet. Jag vet också att jag inte är ensam om att uppleva att det kan vara besvärligt med träningsmiljöer. Jag har många HBTQ-vänner som är avundsjuka på mig för att jag trivs så bra på gymmet. Kompisar som säger att dom ”skulle kissa på sig” bara av att ens gå in i lokalen.

När han får frågan om vad hans mål är i dag skrattar Tony och säger att han hela tiden strävar efter ”större och större”. Visst handlar träningen delvis om att vilja ha en snygg kropp, erkänner han. Men framför allt återvänder han till gymmet för att det är en plats som får honom att må bra. Och även om den muskulösa sorts fysik som skulpteras fram i fitnessvärlden är förknippad med en viss typ av normer kring maskulinitet, är Tony väldigt på det klara över vad han själv anser vara manligt:

– Jag kan förstå att unga killar som kliver in på ett gym för första gången tänker att stora biceps, bred bringa, magrutor, allt det där är vad som gör den perfekta mannen. Men för mig handlar manlighet absolut inte om utseende. En riktig man är självsäker, står med båda fötterna på jorden, bryr sig inte om vad andra tycker, är jordnära, mår bra i sig själv. Sen spelar det ingen roll om han springer runt i bomberjacka eller klackskor och klänning.

I dag bor Tony i Stockholm. Han är på sitt stammisgym varje dag, kör tuffa pass med hörlurar på eller tillsammans med en kompis. Ofta kommer en bild upp på Instagram efteråt, eller en video på Youtube. Mycket på hans sociala medier handlar om träning. Men privat är han också noga med att se till så att livet inte bara kretsar kring skivstänger och hantlar:

– Jag vill inte leva i en cirkel där jag bara äter matlådor, går till jobbet, går till gymmet. Självklart ska man träna. Men det är också väldigt viktigt att ha en balans. Träningen ska vara något som får mig att må bra. Jag tänker inte ligga på dödsbädden och önska att jag hade gjort något som jag lät bli, bara för att jag kände att jag var tvungen att gå till gymmet.

Text: Sara Martinsson

Tonys 5 må-bra-tips

1. Älska dig själv
2. Var stolt över dig själv
3. Ta hand om dig själv
4. Ta in bra energi och njut
5. Lev mer spontant och låt inget hindra dig

Fakta
Namn: Tony Khwanma
Ålder: 23 år
Familj: Singel
Bor: Stockholm
På sociala medier: @Bubbelrumpa Instagram, Life by Tony på Youtube

Då mår jag som bäst: när jag får dricka Nocco och träna på gymmet!

Hon har vigt hela sitt arbetsliv åt barns rättigheter, och på grund av det haft, som hon själv säger, ”ganska ovanliga jobb”. När hon för fyra år sedan fick tjänsten som barnstrateg i Jönköpings kommun hade den allt hon kunde önska. Att hon bodde i Göteborg och således skulle behöva pendla upp emot sex timmar per dag kändes inte som ett problem.

– Jag har alltid rest mycket, förklarar hon, passande nog på ett kafé på tågstationen i Göteborg.

– Tjänsten jag hade haft dessförinnan innebar också pendling, så jag tänkte att jag får väl bara åka några timmar till. De första två åren gick jag hemifrån innan fem varje morgon, och var tillbaka först strax innan åtta på kvällen. Då jobbade jag alltså ofta hela den tiden, även på tåget eller bussen. Vid sidan om hade jag mitt engagemang i Rädda barnen och uppdrag jag gjorde som konsult. Och så ville jag ju hinna annat också, som att träffa vänner eller gå på konsert.

Hon pratar snabbt, är energisk, typen som låter som att hon trivs med att ha kalendern full. Jobbet som barnstrateg var svårt, utmanande och ”så jävla roligt”. Åsa älskade de långa dagarna och arbetsuppgifterna som fyllde dem. Men så började hon känna att något inte riktigt stämde.

– Jag har alltid haft så bra minne. Aldrig varit typen som behöver kom-i-håg-listor. Men stegvis märkte jag att jag började skriva ner mer och mer, för att inte glömma saker. Och för ungefär två år sedan var det som om minnet ballade ur helt. Då fick jag också svårt att sova, hade hjärtklappning, ångest, yrsel, näsblod. Kroppen protesterade.

Åsa började förstå att hon nog på något sätt behövde prioritera sin hälsa. Hon provade en stresskurs på vårdcentralen, gick till en kbt-terapeut. Trots att hon alltid älskat godis och snacks bestämde hon sig för att bli mer medveten kring kosten. Någonstans läste hon att löpning kunde hjälpa hjärnan att återhämta sig bättre. Så hon laddade ner en app och började springa.

– Men ingenting funkade. Jag kunde fortfarande inte sova, och jag varken mådde eller presterade bättre. Jag förstod så klart att logiskt gagnades min kropp av att jag gjorde de här nya valen. Men jag kunde inte se vinsterna med dem eftersom jag kände mig precis likadan.

Ovanpå de typiska stressymptomen har Åsa dessutom en hudsjukdom, atopiskt eksem. Mår hon dåligt får hon utslag. Ofta lugnar utbrotten ner sig om hon vilar, tar lite ledigt. Men de senaste två åren har inte det hjälpt. När inte ens läkarens rekommendation om solsemester med salta bad gjorde huden på bättre humör fick hon en tankeställare:

– Precis innan jag skulle börja jobba efter sommaren blev mina eksem mycket värre. Så fort jag tänkte på jobb blommade de upp. Jag tog en spontan resa till Grekland men ingenting hände. När jag väl var tillbaka i tjänst igen tog det ungefär två dagar tills jag bokade ett möte med min chef.​

Visst hade Åsa tänkt på att lösningen på hennes onda hälsocirkel kanske fanns i att arbeta på ett annat sätt. Hon hade tagit lite konsultuppdrag vid sidan om länge, testat på att vara sin egen. Men kärleken till jobbet, och idén om att starta eget inte var för henne, hade satt stopp. Först nu, efter upp emot femton år med arbete med och för barnens bästa, vågade Åsa ta steget:

– Jag började nästan gråta när jag sa till min chef att jag ville sluta. Jobbet som barnstrateg är verkligen världens bästa, jag älskar det så himla mycket och jag tycker att det är så kul. Det känns sorgligt att någon annan ska få göra klart allt roligt som jag påbörjat. Samtidigt, och det är det som är så coolt, så är min hud så mycket lugnare nu. Utslagen är borta! Trots att jag har jättemycket att göra i höst. Det får verkligen mig att känna mig stärkt i att jag tagit rätt beslut.​

I januari kommer Åsa börja jobba heltid med det egna företaget. Men redan nu har hon tagit lite extra uppdrag för att få hjulen i rullning. Hon säger att hon självklart också oroar sig för sådant som de flesta tänker på, som om hon ska få tillräckligt att göra och ha råd att betala hyran. Men framför allt ser hon fram emot att kunna fortsätta göra det hon älskar, bara på ett lite annat sätt:

– Jag tror att just att jag älskar mitt jobb så himla mycket har varit en del av mitt problem. Eftersom jag haft så roligt har jag tyckt att allt varit okej. Nu har jag förstått att jag behöver lyssna på kroppen, ge mig själv mer frihet. Inte gå upp klockan 4.30 varje morgon, sova dåligt, äta dåligt, vara för upptagen för att träffa personer som betyder mycket. Det är hälsa för mig, att välja att göra sådant jag mår bra av.​

Text: Sara Martinsson

Åsas 5 må-bra-tips:

1. Lyssna mer på barn! (Alla lär sig viktiga grejer på det!)
2. Var snäll, med dig själv och med andra.
3. Ha roligt! Gör det som är kul och gör det trista du måste göra på ett kul sätt.
4. Var mer med vänner, familj och viktiga personer som ger kärlek, pepp, råd och energi.
5. Hitta grejen för avkoppling. Typ konserter och musik, sova länge, streckkolla en serie, äta godis, gå ut och käka, bio, kramas ett par timmar eller vad som.

Fakta

Namn: Åsa Ekman
Ålder: 37 år
Familj: Stor!
Yrke: Konsult barnets rättigheter och barnkonventionen
Bor: Göteborg
På sociala medier: Instagram @barnkonventionensverige

Då mår jag som bäst: Med sovmorgon, godis, vänner, familj, musik och allt som rör barnets mänskliga rättigheter.

– Jag har ju verkligen fått känna på precis hur viktigt det är att ha riktigt bra vänner, säger Marlene, med efternamnet Strand men i dag framför allt känd endast via sitt förnamn.

Sedan några år tillbaka är hon soloartist, med flera släpp och samarbeten bakom sig. Discolegendaren Giorgio Moroder blev 2015 så förtjust när han fick höra hennes låt ”I do this for you” att han bad att få remixa den till sitt nya album. Tack vare det kan Marlene i dag skryta med att ha toppat Billboards dansmusiklista, om än ännu ej inte i eget namn. Att tänka sig att hon bara för några år sedan inte ens visste hur hon skulle göra för att skriva en låt är mot den vetskapen svindlande:

– Allt började med att ett förlag hörde av sig. De hade hört mig sjunga och tyckte att om jag kunde sjunga så där så borde jag kunna skriva till andra. Jag visste redan då att jag ville vara artist, och att jag ville göra egna låtar. Men jag satt verkligen fast i att jag inte visste hur. Jag vågade inte.

Hastigt och lustigt hade Marlene hamnat mitt i den globala popfabriken. Under några års tid åkte hon runt i världen och försökte lära sig att skriva genom att jobba med andra låtskrivare, ofta sådana som hon parats ihop med via någon gemensam kontakt. Målet var alltid att få till en hit. Och pressen var enorm.

– Jag kände mig som ett oskrivet blad. Jag var jättekänslig för vad alla skulle tycka och tänka. Allt handlade så mycket om att få till låten som skulle bli en jättesuccé. Och jag har liksom aldrig siktat på det själv, att göra hits. Det var inte kul. Det har egentligen inte varit kul förrän senaste två åren.

När Marlene säger så här, i en soffgrupp på ett Stockholmshotell en tidig sommarmorgon, har hon nyligen släppt EP:n ”Sweet”. Mentalt är hon på en helt annan plats nu än när hon gjorde sina första försök att skriva musik. Allt tack vare att hon ändrat sitt arbetssätt, och framför allt, släppt in sina vänner i skapandet:

– Jag fick en förfrågan om att försöka få till något till Rihanna. Direkt tänkte jag att det här vill jag inte göra själv. Josefina och jag hade blivit kompisar, upptäckt att vi gillade samma musik och letat runt Stockholm efter dom bästa R&B-dansgolven. Så jag tänkte: varför gör jag inte bara det här ihop med Josefina? Hon satt ju precis som jag ensam hemma och skrev.

Josefina är i sin tur mest känd som Ji Nilsson, även hon låtskrivare med egen artistkarriär. När Marlene började samarbeta med henne hände något. Knutarna som hindrat henne tidigare började lösas upp:

– Det gick så bra, direkt. Vi började skriva massor, och jag kände för första gången att jag verkligen var synkad med en annan person. Allt var så naturligt. Bara känslan av att kunna sitta i mitt eget hem tillsammans med en av mina bästa vänner och göra musik som vi båda tyckte om fick mig att känna sådan glädje.

I dag har Marlene ett litet men sammansvetsat kreativt nätverk runt sig. Förutom Ji står också producenterna Humble & Bliss och Nisj henne nära. Tilliten beskriver hon som den allra viktigaste faktorn för att hon tillsammans med andra ska kunna skapa något riktigt bra. Att jobba med vänner gör det också mycket enklare att vara ärlig:

– Att säga till någon man precis har träffat att man inte gillar eller tror på en idé är svårt. Med en kompis kan man vara mer öppen. Jag är ju väldigt mycket känsloperson. Och jobbar jag med Josefina pratar vi alltid ut innan vi sätter i gång, om det är något särskilt den dagen. Man kan också peppa ihop om saker, även om man inte sitter i studion.

Att en äkta konstnär ska lida i ensamhet är så klart bara en myt. Ju mer vi får veta om hur mycket vår känsla av gemenskap påverkar vår hälsa, desto tydligare framgår exakt hur dålig idén är om att den som skapar alltid ska vara själv. Marlene säger att hon inte ser något negativt alls med att jobba med sina vänner. Tvärtom, i dag är hon både gladare och gör starkare låtar:

– Det finns ju något slags bild av att man som musiker är som bäst om man gör allting själv. Men jag vill ha kul under tiden! Jag är bra på vissa saker och sämre på andra. Så då bjuder jag in folk och så gör vi musik ihop i stället. På så sätt har vi roligare samtidigt som resultatet blir hundra gånger bättre.

Text: Sara Martinsson

Vill du veta mer om hur ensamhet påverkar vår hälsa? Läs den här artikeln från tidskriften Medicinsk vetenskap: http://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa.

Marlenes 5 må-bra-tips:

1. Lyssna och lita på magkänslan. Den stämmer ju skrämmande ofta.
2. Sluta häng med folk som inte ger dig nån energi.
3. Gör läskiga saker med jämna mellanrum.
4. Unna dig generellt i livet och fira ofta.
5. Kom ihåg att du inte alltid måste vara duktig och glad, särskilt om du är kvinna.

Fakta

Namn: Marlene Strand
Ålder: 31
Familj: Sambo
Yrke: Artist, låtskrivare, producent
Bor: Gröndal i Stockholm
På sociala medier: marlene4ever
Aktuell: Med EP:n ”Sweet”, på Spotify: http://spoti.fi/2s3w5g7

Då mår jag som bäst: när jag fått massa jobb avklarat och sen får åka iväg på semester.

”Sänk ambitionsnivån och ta dig mer tid till att vara spontan och tid att vara för dig själv eller tillsammans med andra.”

”Skapa kommunikationsfria zoner. Stäng av mejl och mobil och ta en ordentlig paus från jobbet.”

”Fundera på eventuella problem som kan uppkomma och hur ni kan lösa dem. Synkronisera tankarna så att båda förväntar sig samma sak av semestern.”

Vill du läsa fler tips från Stressforskningsinstitutet finns de att läsa här.

Vi vill passa på att önska er alla en glad sommar!

– Jag har haft en massa nojor kring min kropp hela livet, säger han när vi satt oss ner på en uteservering ett kvarter bort.

– Jag har varit stor så länge jag kan minnas och haft svårt att förlika mig med att jag skulle kunna vara en person som tränar. Träningskläder görs ju knappt i mina storlekar! Men så kom jag till en punkt där jag kände att jag måste förändra saker. Jag har jobbat mycket på att utplåna mina nojor och bestämt mig för att skita i vad andra tycker.

Han beskriver det som att han med hjälp av meditation kom fram till att han måste börja använda kroppen på ett sätt som får honom att må bra. Sedan länge visste han att han behöver träna, kanske mer än andra. Den autoimmuna sjukdomen Bechterews sjukdom, ett tillstånd som liknar reumatism med ledvärk och inflammationer, har i åratal gett honom kronisk nackspärr. Tack vare ett träningsprogram från en sjukgymnast visste han var han skulle börja. I höstas klev han för första gången på mycket länge in på gymmet.

– Jag har alltid hatat gymmet, säger han i dag, när han snart ett år senare är uppe i fem pass i veckan, både styrka och kondition.

– Det har vuxit fram någon slags konstig kultur där man ska klä upp sig för att svettas. Folk ska ta selfies och göra massa snygga övningar. Jag tycker att gymkulturen precis som så mycket annat i samtiden mest känns som ihåligt poserande. När jag ser killar som kommer i utstyrslar som säkert kostat 3 000 spänn kan jag verkligen känna ångest. Jag försöker att inte bry mig, men jag undviker fortfarande gymmet på kvällarna när det är mycket folk där. Alla andra känns så jävla snygga och vältränade och jag är en luns. Även om jag vet att jag i all min lunsighet är säkert tre gånger så stark som snubben med långa, smidiga, fina muskler kan det ändå kännas jobbigt.

Hasan planerar in sina pass till tidigt på morgonen. Lyssnar på dancehall i lurar medan han alternerar framsida och baksida varannan dag i styrketräningen, och kör intervaller på crosstrainer eller cykel som kondition. Två månader in i satsningen drog han igång Instagram-kontot @kaemplife. Inspirerad av den framväxande kroppspositiva rörelsen där många, framför allt kvinnor, postar bilder på kroppar som inte stämmer alldeles överens med normen för vad som är vackert eller hälsosamt ville han visa att även en sådan som han, som tidigare känt sig obekväm med träning, kan hitta motivation till att bli mer aktiv. Initiativet har smittat av sig.

– Jag tror att det är fem-sex stycken jag känner som sagt att de börjat träna för att de sett att jag gjort det. Men jag hoppas att de gör det av rätt anledning, att de läser mina captions och att de inte heller tränar för utseende utan för hälsan. Och att de också strävar för att komma bort från ekorrhjulet som är gymkulturen. Jag skulle aldrig posta något om produkter, proteinpulver och sådant. Det där funkar inte, mer än marginellt om man tränar på elitnivå. En vanlig människa klarar sig på vanlig mat.

Sedan några år tillbaka äter Hasan veganskt, och styrkeframstegen han gjort i träningen är ett bevis gott som något på att man inte behöver äta kött för att bygga muskler. I höst hoppas han göra sin första chin up. Målet är att klara att handskas med den egna kroppsvikten så pass bra att han kan träna var som helst, bli oberoende av gymmet. Han säger att han rent principiellt inte tycker att man ska behöva betala för att använda kroppen – är man stark kan hela världen vara ens gym.

– Gymindustrin och tillskottsindustrin har på tok för mycket makt. Och den drivs av att vi tror att vi måste se ut på ett visst sätt för att vara hälsosamma och snygga. Det är på grund av det som vi har killar som pumpar steroider. Eller tjejer som lever på ett salladsblad, eller ännu värre bomullstussar. Jag tror att hemligheten är att mäta sina framgångar i andra parametrar än vad man ser i spegeln, säger Hasan och beskriver hur han själv både sover bättre och är piggare på dagarna sedan han bestämde sig för att bli mer aktiv.

– Jag märker hela tiden att det bästa en människa kan göra, oavsett hur man lever i övrigt, är att träna regelbundet. Man behöver bara sin kropp och att motivera sig själv till att röra på sig, hitta en rutin. Allt annat är extra.

Text: Sara Martinsson

Hasans 5 må-bra-tips:

1. Var snäll mot dig själv!
2. Blunda och räkna dina andetag i fem minuter varje dag utan att tänka på något annat.
3. OREOS!
4. Frukt är definitivt inte godis, men man mår bra av att äta mer av dem! Testa!
5. Sömn! Gör allt du kan för att fixa din sömn.

Fakta

Namn: Hasan Ramic
Ålder: 36
Familj: Singel
Yrke: Biodlare
Bor: Örebro
På sociala medier: @kaemplife på Instagram för träning, annars @yallknowitshaso på Instagram och Twitter

Då mår jag som bäst: När jag har vaknat utvilad strax innan alarmet.

• Maximera dina chanser till att ha tur: Gör inte samma sak dag ut och dag in, testa nya saker regelbundet.
• Lyssna på magkänslan: Speciellt om det rör ett område där du har lite erfarenhet så kan din intuition leda dig till tur.
• Förvänta dig tur: Var optimistisk, lite inbillning kan vara bra för turen.
• Vänd otur till tur: Uppehåll dig inte vid det som går dåligt. Försök zooma ut och se hela bilden.
• Vi vågar inte garantera några resultat, men det kanske är värt att pröva? Om du blir nyfiken på hur Wiseman har kommit fram till sina slutsatser så kan du kolla in hans bok här: www.bokus.com

I dag har ungefär tre och ett halvt år gått sedan den där morgonen. Vi ses på ett kafé i Stockholm, en av de allra första vårfredagarna. Solen skiner in genom fönstret och folk är på gott humör. Ber om ursäkt om de råkar tränga sig i kön till kaffet eller juicen. Det är en perfekt dag för att prata om att må bra. Men först måste vi prata om att må sämre.

Berättelsen om Ulrika Linde och hennes företag The healthy box börjar liksom på något slags botten. Den dagen då hon vaknade och kände att hon fått nog var hon i Jukkasjärvi, säsongade på ishotellet. Hon hade varit en partytjej länge. Skaffat bartenderutbildning direkt efter studenten. Bott i New York. Gått ut fyra kvällar i veckan. Mest för det sociala, att träffa kompisar och nya människor. Men alkoholen blev ett naturligt inslag i livet. Tills den där dagen då hennes kropp inte pallade mer.

– Jag mådde bra mentalt hela tiden, var glad, hade roligt, förklarar Ulrika.

– Det var inte som att jag hade problem med drickandet. Jag har alltid älskat att festa och gå ut. Men jag var fysiskt helt slut. Det första jag gjorde den dagen när jag kände att gränsen var nådd var att köpa frukt. Och börja yoga!

Att känna att man måste ta tag i sin livsstil morgonen efter en utekväll är kanske inte precis unikt. Men vad som skiljer Ulrika från de allra flesta som vaknar med bakisångest över en misshandlad kropp är att hon vände som på en femöring. Den där morgonen i Lappland inledde hon ett liv med fokus på balans och hälsa. Eftersom hon alltid haft ett matintresse började hon nästan omgående posta bilder på nya, sunda rätter hon lagat på Instagram. Mängden positiva reaktioner fick henne att fundera över om hon kunde göra något mer för att inspirera andra att till samma sorts förändring. Så föddes The healthy box, en prenumerationstjänst som varje månad förser sina kunder med en låda fylld av all sorts nyttigheter:

– Det var som att bli kär! Jag kände i hela kroppen att det var en så himla bra idé. Och då gick det fort. Sex veckor ungefär gick från att tanken uppstod till att företaget var igång. Jag jobbade givetvis natt och dag. Men jag trodde så mycket på konceptet, jag ville inte slösa en minut.

Ulrika säger att om någon hade sagt till henne för fem år sedan att hon skulle bli hälsoentreprenör hade hon bara garvat. Hon hade absolut inga tankar på att ta hand om sig själv innan den plötsliga vändningen kom. Samtidigt säger hon också att just tvära kast och snabba puckar är en del av hennes personlighet. Får hon en idé hon tror på vill hon göra verklighet av den direkt. Vilket ironiskt nog ledde till att The healthy box, hennes nystartade företag med fokus på hälsa, under den första hektiska perioden av uppstart och snabb framgång drev henne rakt in i väggen:

– Det blev en sån riktigt ond spiral. Jag kunde inte äta, jag kunde inte sova. Jag kunde stänga av min mobil och inte prata med mina vänner på flera månader. Kulmen blev en grov panikångestattack. Jag var hemma hos min före detta sambo och vi hade bråkat om en struntsak. Men jag fortsatte bara gråta, i flera timmar. Till slut fick han köra mig till psykakuten. Då förstod jag att jag var tvungen att lugna ner mig. I dag känner jag att jag har mycket bättre balans. Jag vet att ingen kund dör om jag inte svarar på ett mail direkt. Jag behöver inte finnas där för alla hela tiden.

Efter lite mer än tre år med ett stadigt växande företag har Ulrika nu anställt två medarbetare. Tanken är att de ska kunna se till så att kommande månaders hälsoboxar fulla av chiafrön, gojibär, bönpasta, naturgodis, hälsotidningar eller andra välmåendeboostande godsaker når prenumeranterna. Ulrika själv ska nämligen ut och se världen:

– Det kommer inte vara en The healthy box-resa rakt upp och ner. Men samtidigt så är jag ju på sätt och vis boxen, så den kommer att finnas med. Planen är att jag ska resa runt och upptäcka hälsotrender i andra länder och berätta om dem på Youtube. Min tanke är att göra en väldigt aktiv vlogg. Jag ska surfa, hajka, springa. Det är nervöst eftersom jag aldrig har filmat eller klippt tidigare. Jag är dessutom ganska ovan vid att vara personlig på nätet, så det blir en utmaning.

Första stoppet blir Australien och Sydney. Sedan bär det av till Bahamas, Island, Costa Rica. Inför resan tränar Ulrika fem dagar i veckan, för att vara i så bra form som möjligt när hon kliver på det första planet. All den energi som hon lade på att vara partytjej riktar hon i dag i stället mot att må bra, för sin egen skull men också för andras:

– Nu har jag inspirerat folk till att vara mer hälsosamma. Nu vill jag inspirera folk till att våga resa, surfa – och ha kul!

Text: Sara Martinsson

Ulrikas 5 må bra-tips

1. Ha en balanserad vardag.
2. Starta dagen med en näringsrik frukost (chiapudding/smoothie).
3. Gör vardagen hälsosammare genom att enkelt byta ut exempelvis vanlig pasta mot bönpasta.
4. Avsluta dagen med yoga/meditation/stretch för att varva ner.
5. Lev och njut!

Fakta

Namn: Ulrika Linde
Ålder: 27 år
Familj: Mamma, pappa & lillebror
Yrke: Entreprenör, ägare av The Healthy Box
Bor: Vasastan, Stockholm

Aktuell: Resa jorden runt med kameran i handen – följ på: www.youtube.com Instagram: @thehealthyblond & @thehealthybox
Då mår jag som bäst: När jag har ett balanserat liv och reser mycket!

1. Bra relationer gör oss lyckligare och friskare! Studiedeltagarna som hade bra kontakt med sina nära och kära visade sig vara friskare och gladare, medan de som upplevde ensamhet visade på motsatsen.
2. Det är kvaliteten, inte kvantiteten, på dina relationer som är avgörande. Relationer som var konfliktfyllda visade sig vara dåliga för hälsan, medan relationer som upplevdes som trygga stärkte hälsan.
3. Goda relationer stärker inte bara den fysiska hälsan, utan även den psykiska! Äldre människor som levt i en trygg och stärkande relation under sitt liv visade upp bättre minnesfunktion än de som levt i en otrygg relation.För att se hela föreläsningen där Robert förklarar studien närmare – gå in här: www.ted.com.

– Jag var skild sedan sex år tillbaka och hade min son varannan helg, berättar hon i dag om tiden innan hon tog steget mot ett annat liv.

– När han inte var hos mig jobbade jag i princip dygnet runt. När vi väl sedan var tillsammans orkade jag ingenting. Jag började dessutom märka att jag hade ont i kroppen. Till slut kände jag att den här livsstilen funkar inte längre. Jag vill vara en så bra människa som möjligt för dem jag har runt mig. För att kunna var det måste jag förändra saker.

Så Eva anmälde sig till en tävling i athletic fitness, en kombinerad styrke-, uthållighets- och fysikbedömningssport. Ett konkret mål borde kunna väcka tävlingsmänniskan i henne till liv, resonerade hon. Mycket riktigt. Hon började gå till gymmet.

– Men jag har alltid hatat konditionsträning, säger hon och skrattar.

– Och jag märkte ganska snabbt att poseringen var det jag tyckte var kul.

Men skulle hon göra en renodlad kroppsbyggarsatsning var hon säker på att den måste vara sund. Eva ville bli stark utan att bli skadad. Och hon ville äta bra, inte svepas med av den inom poseringssporterna slitsamma kosthållningen där extrema deffperioder varvas med hysteriskt ätande under bulkfasen. Kärleken fick in henne på rätt spår. När hon träffade den personliga tränaren Kristian presenterade han en skonsam form av styrketräning, med fokus på aktivering och kroppskontroll. Att han steg in i hennes liv ledde också till att saker började hända i köket:

– Kristian hade varit vegetarian jättelänge, så när vi började dejta blev jag också det. Och kände nästan på en gång att jag mådde så mycket bättre. När kroppen får all den energi som den behöver, från bra näringskällor, uppstår som en inre harmoni. Nu tror jag verkligen inte att vi människor är gjorda för att äta kött.

Ju mer Eva lärde känna sin kropp, desto mer förstod hon hur viktig kosten var för hennes hälsa. I dag utesluter hon även vitt mjöl och socker. Och hon har dessutom blivit vegan. Ett beslut som får en hel del av konkurrenterna i grenen hon tävlar i i dag, body fitness, att höja på ögonbrynen:

– Det första som händer när man kommer till en tävling är ju att man blir spraytannad. Då står alla nakna tillsammans i ett rum, så det blir ju en del tid för småprat, skrattar Eva.

– Säger jag då att jag är vegan så är den absolut vanligaste reaktionen: ”vart får du ditt protein ifrån?”. Träningsvärlden är verkligen extremt proteinfixerad!

Men jo, det går faktiskt att bygga muskler utan att ha en diet till huvudsaken bestående av kött och kosttillskott. Eva tror till och med att hennes beslut att bli vegan ger hennes kropp bättre förutsättningar att bli stark än vad mer konventionellt bodybuildarkäk gör:

– När folk frågar säger jag att jag tar mitt protein där ditt protein hämtar sitt protein. Det finns inte en enda ko eller gris eller kyckling eller fisk som äter kött, men de är ändå proppfulla av protein! Jag tror inte animalier är bra för våra kroppar och att ett för högt intag av just den typen av protein kan vara skadligt.

En vanlig matdag för Eva kan börja med en stor, grönsaksbaserad juice till frukost, middag mitt på dagen, med till exempel linser, hampa och bönor. På kvällen äter hon igen, lite mindre. Däremellan kan en hampaproteinshake eller två slinka ner. Och massor av nötter.

– Jag är som en ekorre, har nötgömmor över allt, skrattar hon.

Att hon skulle behöva tänka mer på vad hon äter än någon annan som tränar så mycket som hon gör upplever hon inte alls. Tvärtom!

– Jag lägger faktiskt inte så mycket energi på det alls. Jag försöker bara äta en så varierad, växtbaserad kost som möjligt. Jag tar lite extra d-vitamin, men det tror jag att alla som bor i Sverige behöver. Kanske ännu mer de som äter kött eller halvfabrikat och inte får i sig så varierad näring som jag får.

I dag tränar Eva för fullt inför höstens stora höjdpunkt: resan till Las Vegas och världens första stora fitnesstävling för veganer. När hon inte är i gymmet håller hon bland annat matlagningskurser där hon för sina erfarenheter vidare till nyfikna vegonoviser. Att visa på möjligheterna och att inspirera andra att också våga ta steget mot ett hälsosammare liv är en minst lika stark drivkraft som att lyckas på tävlingspodiet:

– Det är så många som hela tiden säger att dom är för gamla för att börja med nånting. Man låser sig så lätt vid en specifik tanke om hur livet ska vara. Men jag vill inte ligga där på dödsbädden och ångra att jag inte gjorde saker. Det är aldrig för sent för drömmar!

Av: Sara Martinsson

Evas 5 må-bra-tips:

1. Drick bra vatten, investera i en vattenfilterkanna. Exempelvis: www.clearlyofsweden.se/vattenrenare...
2. Välj i största möjliga mån ekologiskt och låt en mer växtbaserad kost få ta plats! Undvik vitt mjöl och raffinerat socker.
3. Avsätt tid för dig själv.
4. Rör på dig!
5. Älska mer

Fakta

Namn: Eva Sederholm

Ålder: 35 år

Familj: Sambo Kristian, son Cazper 8 år och mina två katter Memphis och Sedona

Yrke: Arbetar som personlig assistent och frilansar som kock och receptskapare

Bor: I Jönköping

Då mår jag som bäst: efter ett riktigt bra träningspass när jag sen få vara resten av dagen med min familj och äta god, näringsrik mat tillsammans med dem.

På Instagram: @thalineva

Blev du också peppad på att laga mer veganskt? Testa Evas supergoda pudding!

Mellanmål eller en väldigt lyxig lunch som både barn och vuxna älskar! Man får känslan av att äta en chokladpudding. Utan e-nummer, smakämnen och socker. Vegansk och full med bra fetter, antioxidanter och protein!

1 avokado
1 dl blåbär
2 msk kakao 5 dadlar (om man vill ha det sötare tar man fler)
100 g svarta bönor
1 msk vatten

Mixa allt med stavmixer. Toppa med nötter, grape, blåbär, kokos ... Vad du än tycker om!

Enligt rapporten ”Svenskarna och internet 2016” har åtta av tio svenskar över tolv år en smartphone och vi är uppkopplade i snitt hela 9,2 timmar i veckan för att bland annat lyssna på musik, kolla Facebook eller läsa nyheter. Våra smartphones har också blivit en stor hjälp i att hålla oss hälsosamma via tränings, kost- och diverse hälsoappar. Enligt samma undersökning har så många som var tredje svensk har någon typ av träningsapp installerad.

För Iphone-användare, som har Iphone 5s eller senare modeller, räknar den medföljande appen Hälsa automatiskt steg, gång- och löpdistans. Du kan också lägga till flera andra kategorier och appar vars data samlas i appen. Ett smart och enkelt sätt att få en god överblick av dina aktiviteter.

Så funkar det

• Tryck på en kategori, till exempel ”aktivitet”. Då visas en introduktionsfilm och tips på andra rekommenderade appar som kan hjälpa dig att komma igång med träningen.
• När du har installerat de appar du vill använda, öppnar du dem och ställer in så att de kan skicka information till appen Hälsa.
• Öppna appen Hälsa, tryck på Källor och tryck på den aktuella appen.
• Aktivera de kategorier som du vill ska visas i appen Hälsa.
• Tryck på en kategori för att visa hälsoinformationen för den.

Vill du ha ytterligare tips på träningsappar? Här är 7 som är gratis.

Jesper Petersson har just druckit morgonens andra kopp kaffe. Medan vintersolen skiner in genom caféfönstret scrollar han bland bilderna i sin mobil:

– Kolla, det händer så mycket sjuka grejer just nu, säger han, och håller fram ett foto.

Telefonens skärm visar honom själv i extrem närbild. På omslaget till QX. Texten ”En ny Idol” löper över tidningens framsida. Inuti finns en intervju i jätteformat.

Hade någon från 2016 rest tillbaka i tiden till en yngre Jesper för att berätta om de kommande framgångarna hade han sannolikt häpnat om möjligt ännu mer än han gör i dag. För bara något år sedan såg livet annorlunda ut. Efter en hektisk sommar 2014 när han tillbringat i princip varje vaken minut med att antingen stå bakom en vägg och köra med The Fooo Conspiracy, eller föreläsa för nyanställda på jobbet på Liseberg pajade rösten. Stämbandsinflammationen blev början på en lång resa, som skulle komma att sluta med en rejäl krasch.

– Jag fick min första yrselattack i december. Jag var i köket och allt började snurra. Riktig karusellyrsel. Jag förstod inte var det var. Så jag ringde ambulansen.

Först trodde läkarna Jesper kom i kontakt med att något inte stod rätt till med kristallerna i örat. Allt lugnade ner sig, men några månader senare blev han yr igen. Man började utreda honom närmare, och han förstod att misstankar fanns om att något var allvarligt fel. Kanske en hjärntumör. Kanske ALS. Rädslan och oron inför att inte veta vad som var fel fick honom att må ännu sämre.

– Det blev en hälsoångest. Till slut, förra sommaren, träffade jag en läkare som ställde diagnosen utmattningsdepression. Jag fick antidepressiva och blev sjukskriven. Det första jag gjorde var att åka hem till mamma och pappa i Linköping. Jag bara låg och grät och kollade på tv i en månad. Det var exakt vad jag behövde.

Jespers pappa är sjuksköterska, och visste att kopplingar finns mellan yrsel och depression. Att förstå att världen inte behövde snurra för att han var allvarligt sjuk, utan att allt faktiskt kunde bero på stress fick Jesper att må bättre. I dag är han utredd. Inget är fel i hans huvud. Vissa av symptomen finns dock kvar.

– Jag har en overklighetskänsla när jag är stressad, som innebär att det svänger till lite om jag vrider på huvudet för snabbt. Jag kan också känna en social trötthet. Men i dag har jag lärt mig hantera det på ett bra sätt.

Att bara ett år efter att depressionen slog till med full kraft kliva in i en av de ökänt mest pressade tv-produktionerna i Sverige kan tyckas djärvt. Men Jesper säger att han tror att han klarade Idol bättre tack vare allt han gått igenom. De tuffa erfarenheterna har gett en trygghet:

– Jag känner mig väldigt väl rustad, för jag känner min kropp så bra. Jag vet när det blir för mycket och hur jag ska prioritera då. Det handlar om att se till att sova och få tid själv. Efter kvalet och första Idol-veckan var jag trött, till exempel. Jag fick lite känningar av yrsel, men när det händer vet jag nu att jag måste vila. Om jag är ledig i 18 timmar i sträck så behöver jag vara själv, kanske gå en promenad. Verkligen se till att inte göra något. Ligga ner, kolla på tv, lyssna på P1. Jag har bra strategier och vet när jag måste börja parera.

För Idol-tittarna blev Jesper snabbt känd som den glada killen som hela tiden kom tillbaka starkare, trots att juryn ofta var ovanligt hård mot honom. Frustrationen som den skarpa kritiken väckte beskriver han som en drivkraft:

– Man måste vara nära sina känslor hela tiden för att ett framträdande ska bli bra. Och frustration är en bra känsla att hämta energi ifrån. Jag använder också sången mycket som en känsloventil. Om jag har svårt att sätta ord på något kan jag börja sjunga för att komma i kontakt med och bearbeta vad jag känner. Sång kan vara väldigt meditativt.

När vi träffas återstår bara några dagar till Idol-finalen. Deltagarna som åkt ut kommer att medverka på olika sätt i programmet, och Jesper håller för fullt på att låna ihop kläder till den perfekta avslutningsoutfiten. Vad som händer sedan är än så länge öppet. Han har tagit en paus från den studiomusikerutbildning han går i Piteå. Den närmaste tiden väntar inga fler köruppdrag bakom väggar, utan nu vill han satsa allt på sitt eget artisteri:

– Den här hösten har varit så otroligt utvecklande för mig. Inte bara för att jag fått tid att hitta vem jag är som artist och förstå vad jag vill göra, utan också för att jag var så noga med att hela tiden vara medveten om vem jag var i programmet, även när jag inte stod på scen. Jag ville visa att jag är en person som inte bara kan sjunga, jag kan prata också. Nu är drömmen att hitta ett sätt att jobba där jag kan göra båda.

Av: Sara Martinsson

Jespers 5 må-bra-tips:

1. Unna dig trots att du är ensam! Vem har sagt att man inte kan äta gott, gå på en konsert, baka scones och tända ljus bara för att man inte har sällskap?
2. Gå en lång promenad! Lyssna på något du gillar och njut av omgivningen.
3. Ta tillvara på stunden du befinner dig i. Ta in den och uppskatta den just när den infinner sig. Det är så underskattat.
4. Ät något du gillar! Strunta i dieter och kaloriräknande bara någon gång i bland och ha inte dåligt samvete efteråt.
5. Tala om för någon i din närhet vad hen betyder för dig. Vi är dåliga på sånt i Sverige men livet blir härligare om vi sprider kärlek.

Fakta

Namn: Jesper Petersson

Ålder: 28 år

Familj: Mamma, pappa, två bröder

Yrke: Frilansande musiker

Bor: I min resväska

Då mår jag som bäst: När jag får äta långfrukost i lugn och ro.

1. Triggern, det som får dig att vilja göra vanan, t.ex. ett visst klockslag, en speciell plats etc.
2. Rutinen, alltså själva handlingen, t.ex. att tända den där cigaretten
3. Belöningen, att du känner dig tillfreds efteråt, t.ex. att du känner dig avslappnad efter att ha rökt en cigarett

Att försöka sluta känna ett sug efter något eller att sluta få en positiv känsla efter du har gjort det du var sugen på är nästan omöjligt. Tricket är därför att strunta i att försöka ändra på det första och det sista stadiet, och istället fokusera på att ersätta stadie nummer två – ”rutinen” – med någonting annat. Låter enkelt eller hur? Tyvärr krävs det mer än så. Det krävs en stark tro på att du kan förändra din ovana – och forskning visar att den tron påverkas väldigt mycket av vem eller vilka du omger dig med. Det är därför det finns stödgrupper där människor hjälper och stöttar varandra.

Om du har en vana du vill bli av med, pröva att hitta ett alternativ till vanan och någon eller några som kan stötta dig. Vill du läsa mer om vanor och hur vi kan påverka dem – spana in Charles Duhiggs bok här: http://charlesduhigg.com/the-power-of-habit/

– För mig handlade det om att skapa ett andrum. Det var ren överlevnadsinstinkt, säger hon om beslutet att öppna en rofylld plats ”mitt i skiten”, som hon kallar det gigantiska shoppingcentret.

På yogastudion kan medlemmarna både utöva fysisk yoga i olika former, och fördjupa sig i meditation. För Ebba själv är det sistnämnda just nu i fokus. Efter att ha upptäckt yogan för ett drygt decennium sedan har hon börjat ägna mer och mer tid åt att, som hon själv säger, ”sitta”:

– Inom buddhistisk psykologi beskriver man meditationen som en kontemplativ psykologi där man jobbar med sin egen förmåga utifrån aspekten att du har allting som du behöver inom dig, förklarar hon när vi flyttat oss från studion till en restaurang alldeles nära.

– Så från att jag kände ett akut behov av att hitta en plats jag kunde vara på utan att känna att allt var ytligt och meningslöst har både studion och min egen meditation allt mer utvecklats till något jag känner är mitt ansvar gentemot både mig själv och andra människor. Relationen till dig själv är den viktigaste relationen du har i livet. Att du väljer att fördjupa dig i den och utbilda dig i vad du har inom dig påverkar allt och alla runtomkring dig.

Allt hon säger låter självklart. Som att hon är helt säker på riktningen hon har valt just nu. Men så har det inte alltid varit. Ebba, som redan som tonåring gled in i musiken som jobb, beskriver stora delar av den karriär som följde som just ett glidande.

– Jag höll på med musik, vi åkte på turné, jag fick jättemycket uppskattning. Som körsångerska till olika artister slapp jag stå längst fram så jag tog inget ansvar, varken för mig själv eller för det jag gjorde. Allt var så enkelt. Bara jag klev in i ett rum och sjöng så fick jag positiva reaktioner. Och jag hängde på. Det var en slags flykt. Samtidigt så var musiken något positivt för mig, för där slapp jag tänka, säger Ebba om tiden då hon befann sig i centrum av den svenska rockscenen, som medlem i Traste Lindéns kvintett och i kören hos bland andra Eldkvarn, Imperiet och Ulf Lundell.

1997 släppte hon sitt första soloalbum. Snacket kring ”Been there”, utgiven av Madonnas skivbolag Maverick, gick inte bara hemma i Sverige utan även utomlands. Ebba Forsberg skulle bli Sveriges nästa internationella musikexport. Men inte heller som affischnamn i en bransch på sin mest lukrativa topp kände hon sig riktigt i samklang med vad hon gjorde:

– När jag väl skulle lanseras som en världsstjärna så bekom det inte mig särskilt mycket. Att mitt liv förändrades i praktiken hade jag förstås glädje av. Men jag kände inte att jag var en annan människa. Jag tappade aldrig fotfästet, även om jag såg att jag mycket väl skulle kunna ha gjort det. Jag längtade hem till min dotter. Det var först när hon föddes som jag kände att här finns något jag kan lära mig av, en plats där jag kan vara närvarande.

Jättelanseringen avbröts, och sedan dess har Ebba Forsberg fokuserat på ett mer småskaligt, men inte desto mindre uppskattat skapande. Hennes album med tolkningar på svenska av Leonard Cohen och Tom Waits har hyllats av kritiker och älskats av publiken. Det sistnämnda från 2015 nominerades till en grammis. Ändå säger Ebba att hon just nu inte vet om hon kommer att göra fler skivor:

– Ibland har jag känt att det kanske inte blir mer skapande för mig. I alla fall inte på det sätt som jag gjort förr. Visst, jag kan bli sugen, det vore ju så enkelt att bara plocka upp någon av idéerna som finns där. Men samtidigt kanske det inte är min plats längre. Jag gör det jag måste göra just nu, fördjupar mig i mig själv. Om det leder till att ådran att skapa musik försvinner så är det helt okej.

I dag kretsar Ebbas dagar till stor del kring meditationen. Hon skriver om den, träffar sin mentor, ”sitter” minst en timme per dag. Däremellan yogar hon lite. Tar hand om studion. Så den som längtar efter ny musik från Ebba Forsberg ska kanske inte hålla andan. Men en sak är i alla fall säker. När hon väl sjunger i dag kan publiken vara säker på att det är på riktigt. Yogan och meditationen har inte bara fördjupat hennes kännedom om sig själv, säger Ebba, utan också hennes uttryck:

– Jag kan slappna av i det på ett helt annat sätt. När jag sjunger i dag känns det helt genuint. Att sjunga, själva framträdandet, är så mycket starkare och större nu än vad det var innan.

Av: Sara Martinsson.

Blev du också nyfiken på meditation? Eller är det dags att damma av yogamattan? Nacka yoga studio har yogaklasser för alla nivåer och behov. Studenter, pensionärer, fulltidsföräldralediga och sjukskrivna får dessutom rabatt. Läs mer på http://www.nackayogastudio.se/.

Ebbas 5 må-bra-tips

1. Meditera.
2. Yoga.
3. Ge bort något varje dag.
4. Var nyfiken.
5. Lyssna på barnen.

Fakta
Namn: Ebba Forsberg
Ålder: 52 år
Familj: Ja
Yrke: Kompositör, sångerska, yogastudioägare, lärare i hatha yoga, yin yoga samt medicinsk yoga
Bor: Nacka, Stockholm
Då mår jag som bäst: Här och nu

2. ”Vänd ilskan mot sig själv”. Den romerska stoikern Seneca hade annorlunda sätt att förhålla sig till ilska. Han förespråkade att vända alla fysiska tecken på ilska mot sig själva. Alltså att helt enkelt göra tvärtom mot vad instinkterna säger – när blodet börjar koka så anstränger du dig för att slappna av i ansiktet, tala med mjuk röst och röra dig långsammare. Seneca menade att det inre härmar det yttre, och att ilskan då snart skulle försvinna. En hel del modernare forskning ger den gamle filosofen rätt på den punkten.

3. ”Träna viljestyrkan”. Stoikerna upptäckte att viljestyrkan fungerar som en muskel. Ju mer de tränade på att använda den, desto starkare blev den. Genom att motstå impulser under en längre tid uppnådde stoikerna sin berömda självkontroll. Smart, anser en del forskare, eftersom vi människor uppskattar någonting mycket mer om vi har avstått det under en period. Kanske ska du vänta en extra dag med att unna dig något du verkligen vill ha nästa gång tillfället dyker upp?

4. ”Förlåt dig själv”. För sina lärjungar framhöll Epiktetos vikten av att förlåta sig själva när de inte levde upp till sina egna förväntningar. Överdriven självkritik har också visat sig ha negativa följder för motivation och välbefinnande jämfört med att vara förlåtande mot sig själv.

Vill du läsa mer finns boken att få tag på här (i engelsk version)

– Ända sedan jag började på tidningen Okej på gymnasiet har jag arbetat i ett vansinnigt tempo, säger journalisten som alltså nu ovanpå ett redan hektiskt yrkesliv adderat en parallell karriär som deckarförfattare.

– Men jag tror att det som har gjort att jag till skillnad från väldigt många av mina kollegor inte har smällt in i väggen är att jag hjälper min kropp att varva ner, ladda ur, med hjälp av träning. För mig hänger hälsa och välmående väldigt nära samman med kreativitet.

Idén att skriva en feministisk thriller bestämde Pernilla sig för att göra verklig när hon efter åtta år på Aftonbladet 2014 blev erbjuden avgångsvederlag. Hon tackade ja, och nu finns första delen i serien om Erlagruppen, ”Spåren vi lämnar efter oss”, ute. Genom en fängslande berättelse om kvinnovåld och vår tids naivitet kring säkerhet på nätet får läsaren följa bland andra den unga polisen Liv Kaspi, som hela tiden tycks använda kroppen för att frigöra hjärnan.

– Liv har något som jag brukar beskriva som rörelsehunger, förklarar Pernilla, som medvetet har gjort en av bokens centralgestalter till en kvinna med fysisk toppkapacitet. Det var viktigt att Liv skulle vara en mångfacetterad person, som samtidigt fick vara varm och ömsint men också explosiv och stark.

– Att träna är hennes sätt att fokusera, jobba inåt, hitta den där skärpan som hon behöver i sitt jobb. Hon är mycket skickligare på att slåss än vad jag någonsin kommer att bli. Men själva suget efter att röra på sig har jag överfört på henne från min egen personlighet. Om jag till exempel vet att jag ska skriva koncentrerat några timmar går jag gärna ut och springer innan. Jag blir galen om jag sitter still en hel dag!

Själv har Pernilla alltid tränat. Från barndomens judo och innebandy till dans på balettakademin, till gymmande och löpning. Men det var först för fyra-fem år sedan när ruffien kom in i hennes liv som hon kände att hon verkligen hade hittat träningen som var perfekt för henne.

– Jag har alltid varit i form, sprungit, hållit igång kroppen. Men inte förrän jag upptäckte ruffien har jag känt mig riktigt stark. Den här träningsformen har gjort underverk för min självkänsla. Det är fantastiskt att veta att jag orkar göra en knäböj med en 90 kilo tung kille runt midjan. Eller att jag på ren järnvilja kan lyckas flytta honom framåt i kampen.

De brottnings- och kampsportsinfluerade övningarna i ruffie utförs till största delen i par. Den du tränar med är både din sparringpartner och ditt redskap. I en park i andra änden av Sankt Eriksgatan brukar Pernilla träna med kompisen och ruffiegrundaren Musse Hasselvall. Eftersom all ruffieträning äger rum utomhus, oavsett väder och årstid, är närliggande Vasaparken ett av deras stammisgym:

– Att vi tränar ute har varit fantastiskt för mitt immunförsvar, jag vet inte när jag var sjuk senast, säger Pernilla som minns ett av sina första pass i djupsnö som tillfället då hon verkligen insåg att hon var fast på allvar.

– Jag körde mot Musse och fick honom att falla omkull. Inte på något sätt för att jag lyckades utmanövrera honom, utan för att han halkade i snön. Men jag kände ändå den där vinnarinstinkten. Och efteråt när jag såg den här gruppen bara slänga sig i en hög och garva och vara helt endorfinhöga tillsammans, samtidigt som jag hade jobbat igenom hela kroppen. Då visste jag att det här skulle jag fortsätta med.

I dag kör Pernilla helst fyra pass ruffie i veckan. Sedan några år tillbaka är hon dessutom utbildad instruktör. Träningen har gett inte bara skjuts till kreativiteten, utan också fått konkreta resultat på hennes skrivande. Till researchen inför ”Spåren vi lämnar efter oss” hittade hon flera experter från olika yrkeskategorier via ruffien. Musse med sin breda kunskap om kampsport är till exempel numera inte bara träningskompis utan även Pernillas ”våldskoordinator”. När hon nu kommit en bra bit in i arbetet med bok nummer två har hon alltid någon hon kan dubbelkolla med så att fightingscenerna är realistisk beskrivna. Och kör hon fast är receptet för att kickstarta skrivlusten självklart:

– Har jag tvivel eller oro eller grubblar på hur jag ska ta mig an ett stycke eller hur jag ska formulera mig så är det bara ut och kuta. Få igång endorfinerna, rensa hjärnan. Sen tar jag en varm dusch, sätter jag mig ner igen – och är redo.

Berättat för Sara Martinsson

Pernillas 5 må bra-tips

1. Sätt din kropp i rörelse. Hitta en träningsform som passar dig. Golf, judo, balett, vad det än är, har du roligt så blir det lättare en vana.

2. Prata ut. Ingen människa är en ö. Gå inte och må dåligt. Hitta nån du litar på, proffs eller vän, och prata. Fler män måste våga.

3. Hitta pauserna. I dagens stressade samhälle är det så lätt att bara rusa på, aldrig ge sig själv andrum. Stäng av telefonen och andas. Kroppsscanna – att känna av en del i taget av sin kropp – är en enkel och effektiv meditation.

4. Hitta det du är bra på. Alla människor har en talang, vad är din? Skriva, måla, sjunga, dansa, sy, bygga, att vara kreativ är ett sätt att umgås med sig själv.

5. Var snäll. Det är ett fruktansvärt enkelt må bra-knep, och väldigt underskattat. Bry dig lite extra, gör något för andra, och du mår bra av bara farten.

Fakta

Namn: Pernilla Ericson
Ålder: 36 år
Familj: Stor och bullrig med mycket kärlek. Pojkvän.
Yrke: Journalist och författare.
Bor: Stockholm
Aktuell: Med bokdebuten, thrillern "Spåren vi lämnar efter oss" (Harper Crime) och flera framträdanden på bokmässan i Göteborg – ska bland annat prata om nätsäkerhet.
Då mår jag som bäst: I min killes famn, vid ett middagsbord fullt med vänner och familj eller när jag är mitt i en text och inspirationen flödar.

Mer om ruffie: Blev du också peppad på den brottings- och kamsportsinfluerade träningsformen ruffie? Läs mer på ruffietraining.se, kika in schemat och hitta ett pass nära dig!

Till vardags arbetar Daniel på klassiska kroginstitutionen Berns. Där har han varit anställd, i olika funktioner, sedan tonåren. Nu ett drygt decennium senare är han hovmästare. Köket däremot såg han länge som en parallell värld, som han själv bara hörde hemma i på fritiden. Ändå har matlagningsintresset funnits där nästan hela livet:

– Min pappa gick bort när jag var 11 år. Samma halvår dog också min mammas pappa. Mamma hamnade i en depression, och jag ville göra allt för att få henne att må bättre. Jag började städa, sortera kläder, allt jag kunde komma på som skulle göra saker lättare. Så en dag ställde jag mig i köket.

Han säger att han inte minns vad han lagade. Kanske makaroner och korv. Men ledsna mamma kom till köket. Satte sig och åt.

– Det var första gången jag såg henne le på flera månader.

Där och då förstod Daniel hur nära sammankopplat mat kan vara med välmående. Mammans leende blev bränslet som startade en eld av nyfikenhet och matpepp:

– Jag blev så lycklig! Jag märkte att ”wow, jag kan göra människor glada med det här!” Så jag började gå runt i mataffärer, flera timmar om dagen. Kollade på råvaror, försökte förstå olika kryddor, olika kök, ta till mig allt. Jag var väl 12-13 år. Så mina kompisar tyckte jag var helt dum i huvudet!

När de flesta barn kanske bjuder hem klasskamraterna till O’boy och limpmackor kunde Daniel dra ihop en rejäl middag efter skolan. Köket var hans hemmaplan, en plats där han kunde gå in som i en bubbla där allt bara var mat och inspiration. Mellan kaffeklunkarna i hotellobbyn berättar han att så är det fortfarande. När han mår bra, när det inte finns massa negativ stress runtomkring, är matlagningen fortfarande en plats där han kan gå all in och bara låta idéerna ta honom vart helst de bär.

– I Sveriges Mästerkock är det ju också stress. Man ska vara klar med en uppgift på en viss tid, lösa problem med en massa kameror i ansiktet. Men det är en stress jag älskar. Den triggar igång mig att pusha mina gränser.

Hans väg till tv-köket har inte gått spikrakt från kastrullerna hemma hos mamma. Intresset för smaker och mat tog honom i och för sig till hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet. Men en bit in i plugget fick han jobb som servitör. Han var social och gjorde bra ifrån sig. Efter studenten stannade han kvar på restauranggolvet, bland gästerna. Att ta klivet in i köket föll honom liksom aldrig in.

– Jag tänkte inte att jag skulle kunna jobba heltid med att laga mat, säger han och försöker förklara hur det kommit sig att han tillbringat mer än ett decennium i restaurangmiljö, men aldrig sadlat om till kock.

– Jag vill ju vara bland människor. Är man i ett kök är dörren stängd. Det är därför jag säger nu att när jag startar min egen restaurang, som är en dröm jag har, då ska köket vara öppet. Helst i mitten av lokalen. Jag vill kunna se på gästerna när de äter, och kunna fråga dem direkt: ”Var det gott?”

Att vara med i Sveriges Mästerkock har han fantiserat om sedan programmet började sändas 2011. I höstas vågade han äntligen anmäla sig. Han pekar ut mot hotellets glasfasad och visar var han inför auditionen stod i kö med sin lilla fryslåda i handen. Hemma väntade sambon med sexåriga dottern, och en ny bebis i magen. När Daniel gick vidare till att bli en av tolv deltagare i tävlingen stod det klart för den lilla familjen att pappa skulle behöva vara borta hemifrån i sex hela veckor.

– Finalen skulle vara slut i december, och förlossningen var planerad till januari. Så det var tufft. Tack och lov var min sambo väldigt stöttande. Vi fick prata i telefon lite mer, och så kunde jag åka hem på helgerna.

Nu är Daniel tvåbarnsfar och mitt uppe i en av de mest hektiska perioderna i livet. Andraplatsen i tv-tävlingen har öppnat nya möjligheter. Han har startat eget och varvar hovmästarjobbet med att låta sig anlitas som kock till middagar och events. Att få tid till att tänka på hur han själv äter är inte självklart. Den egna kosthållningen är över huvud taget en stor utmaning i restaurangvärlden:

– Man kan ha pass på 12-13 timmar, alltid kvällar, kanske till tre-fyra på natten. Det är tufft att äta bra och på regelbundna tider när man jobbar i restaurang. Man får försöka hitta sätt som gör att det funkar. Kanske ta med sig matlåda, frukter. Tänka lite på det i alla fall.

Maten är en källa till glädje, en riktigt fantastisk smak på tungan kan göra en förfärlig dag alldeles underbar. Men maten är också för många vara kopplad till ångest och press. Daniel säger att han tror på att försöka hitta en balans:

– Jag brukar säga: ät tre gånger per dag och välj lite nyttigare alternativ. Gör en kvargsås istället för sås med creme fraiche, släng bort onödigt socker, ta ett mörkt bröd istället för ett vitt.

Det du stoppar i dig påverkar ju trots allt inte bara hur du mår känslomässigt, utan även din kropp. Daniel själv försöker variera. Göra en sallad en dag, en hamburgare nästa. Att experimentera och följa inspirationen är hans passion, och han drömmer om att få ägna livet åt att uppmuntra andra att också hitta glädjen och välmåendet i maten:

– Sen är ju smör och grädde alltid gott. Det rundar av, lyfter upp, allt glänser. Maten blir mer matig på något sätt, godare! Men man får försöka förstå att man inte kan äta det varje dag. Och njuta ordentligt när man gör det.

Berättat för Sara Martinsson

Daniels 5 må bra-tips

1. Vakna upp med positivitet. Tänk att det blir en bra dag!
2. Ät en god och stor frukost i lugn och ro. Det ger energi och inre lugn.
3. Njut och ta vara på dina relationer runtomkring dig. Ha middagar med familj och vänner, skratta och må bra!
4. Var ödmjuk inför dagen, man vet aldrig vad som händer.
5. Drick minst en smoothie fullspäckad med nyttigheter om dagen.

Fakta

Namn: Daniel Lakatosz
Ålder: 28 år
Familj: sambo Patricia och två underbara döttrar
Yrke: hovmästare och matinspiratör
Bor: Haninge
Aktuell: har precis startat eget företag där han lagar mat på olika events, mingelfester och även privata middagar. Lagar gärna mat från olika länder, upplevelsemiddagar.
E-post för bokningar: lakatosz@danielskok.se 
Blogg: daniel.ellematovin.se
Instagram: @Daniel_lakatosz